Utflykt

Vi packade bilen och åkte till Småland i fredags. Komma bort lite från ”vardagen” – komma bort från lägenheten, Kristianstad…

Åja! Vi åkte upp till Martin och Néa i Klevshult. Theo får leka lite med ”lillebror” Shaggy också, så han klagar ju egentligen inte han heller. 🙂

Vi käkade lite i fredags, drack lite whiskey, gitarrerna kom fram och det blev speleri och sjungeri. För Chrille och Martin blev det också onykteri. Usch! Fjortisfulla var vi. Sjöng hemskt! Någon (hej, Becca) filmade oss och använder nu detta som utpressning mot mig!

Ska inte du ta och fixa disken? Så kanske jag låter bli att lägga upp en film på Facebook…

Mitt rykte som sångare kan ju i och för sig inte bli sämre. 😛

Imorgon åker vi hem till syrran och Anders och myser lite. Verkar som Ida ska vara fodervärd, eller något, till en söt vovve som heter Ture. Ska bli kul att träffa honom också!

I veckan är det jobb, jobb och lite mer jobb som väntar. Skulle ha klämt in en tandläkare också, men de ringde i fredags och avbokade. Jag fick en ny tid – 29 januari! Rent förjävligt! Jag pallade inte ta diskussionen där och då, så jag ska faktiskt ta och ringa på måndag. Har ju bara väntat på detta sedan i… ja, någon gång i somras. Tummen upp för Folktandvården i Kristianstad? Skulle inte tro det..!

Nej – klockan är way för sent! Nu ska jag ta och tippa omkull i sängen.

Natti natti!

Yes! Success!

Dum i huvudet är jag!

Försökte tillämpa Joomla-rutiner på nya wordpress-bloggen.

Efter att ha upptäckt min miss är nu temat översatt till svenska. 🙂 Ser mycket bättre ut!

Sitter på tåget på väg hem nu. Har en liten överraskning till Becca. Hoppas hon gillar. Skvallrar sedan.

Varit en hyfsad dag idag. Värkt som fan i fötterna igen. Ska till sjukgymnasten imorgon. Kanske får köra tejpade fötter på heltid ett tag? Verkar ju fungera iaf…

Oj! Nu är vi nästan framme. Puss i ljumsken!

image

San Francisco förvandlas till Gotham City

Jag läste en artikel i Aftonbladet, som fick mig att smälta lite:

Länk till artikel

Den leukemidrabbade femåriga pojken Miles dröm var inte att träffa någon kändis, utan att under en dag få vara Batman – eller som han själv kallar sig: Batkid.

Miles, 5 år

San Francisco stad, tillsammans med Make-A-Wish Foundation arrangerar därför en heldag för Miles, där han bl.a. får rädda en kvinna från spårvagnsspår, fånga en bankrånare och bli ombedd – av stadens polischef – att rädda en maskot som blivit kidnappad.

Jag tror mitt hjärta slog en extra volt, och sedan smälte lite, när jag läste detta!

Allt gott till Miles och hans familj! 🙂 <3

Epic fail?

Tänkte ju att Kärleken i mitt liv skulle få en liten surprajs när hon kom hem.

Hon gick ju på första passet på nya jobbet igår, och jobbar natt. Jag skulle inte vara hemma när hon kom hem – så, varför inte göra något jag aaaaldrig gjort förut!?

Fram med gitarren, capo på lämpligt band och så spelas det in en sång till henne! Lägger upp den på YouTube och ser till så det finns en länk HEMMA när hon kommer hem…

Tro fan att YouTube autopostar på Facebook, utan att jag märker det! Okej, jag har inte kollat specifikt efter klippet – men jag har varit inne på Facebook och borde sett det. Nä, istället ser HON det på väg hem!

Surprajs failad! 🙁 Men hon blev glad ändå, så det är väl win? 🙂

Här är videon för den som vill plåga öronen! 😉

Helgen – den kom och gick rätt fort!

Nu är det söndag kväll. Eller, natt. Beroende på hur man ser på det.

Jag har suttit och bråkat med den nya sidan hela helgen, i princip! Det som stör mig mest är att jag inte kan få temat översatt till svenska! Filerna finns där och är färdiga – men systemet fattar inte att de ska användas! :-/ Störigt!

Jag såg att Movember har nappat hos några av mina vänner på Facebook. Kul! 🙂 Jag tog faktiskt en bild på mig själv igår och tänkte visa stubben som man nästan kan fantisera sig till att den finns där… Idag är den mer påtaglig. Men – det kommer bilder!

Får se hur det ser ut i slutet av november?

Förväntad mustasch

Förhoppningsvis ser man väl inte ut som Günter i moppeåldern när det hela är färdigt! 😛

Jag har länge funderat på en serie inlägg… Dels går det i stil med Movember, men det går också i stil med att män är för stolta för att söka vård/hjälp. Då vi nyligen haft en sån grej hemma, som varit ganska tung för mig, hade jag velat ta upp den. Men, som sagt – det är en tanke och jag känner att jag vill diskutera igenom den med Becca. Ibland har det faktiskt hänt att jag tänkt fel!

Om jag kör det här kommer det börja med tre inlägg om fobier. Inte vilka fobier som helst – mina fobier!

Nu lockar dock sängen! Eller, lockar och lockar.. Den står där och ekar tom! Becca jobbar första passet på nya jobbet inatt. Saknar henne!! <3

Hörs i morrn! Tjing!

Stå upp för kuken!

Nu är det dags gubbar! Ja, gummor också – om ni känner att ansiktsbehåringen räcker till!

Det är november. Normalt sett innebär detta Mustaschkampen, men det är något som Cancerfonden lade ner 2011.

Vad som istället gäller, just nu, är Movember. Och – det handlar inte bara om prostatacancer – det handlar om män!

Vi pojkar/killar/män/hunks tenderar vara rätt stolta – och dessutom ha vissa inslag av manly man i oss. Vi vill inte gärna erkänna att det kan vara fel på oss/med oss. Vi vill ännu mindre gå till doktorn. Är det så illa att vi tar oss till doktorn vill vi inte gärna höra att det är något som är fel.

Projektet Movember finns till för att

  • driva mustaschkampen vidare!
  • visa att det är okej för män att vara mänskliga, att vara sjuka, att våga öppna sig och prata om känslor!
  • vara en man med problem!

Jag själv kommer stödja Movember stenhårt! Hur då? Ja, tyvärr är jag ingen rik person som kan bjuda på en last med pengar. …annars hade jag gladeligen gjort det!

Chrilles steg 1:

Movember dag 1

Renrakning! Sedan får allt hår i ansiktet växa fritt och obehindrat!

Chrilles steg 2:

På Facebook och Twitter kommer jag använda taggarna #Movember och #FuckCancer

Chrilles steg 3:

Eftersom jag nu, och det helt nyligen också, bestämt mig för att bloghelvetet ska användas – kommer jag använda bloggen för att stödja #Movember! Hur kan jag stöjda #Movember med en blogg? Jo, jag kan öppna mig och prata om mina – både gamla och nuvarande – problem. Kanske väcker det något hos någon – någon som är i behov av att få hjälp, men av någon anledning inte söker den!

Kort sagt killar! Nu jävlar är det dags att göra något annorlunda: Stå upp för era kukar, istället för att kuken ska stå upp för er! Vill det sig riktigt illa kan det gå åt helvete med det sistnämnda! Det är dags att börja ta hand om oss själva!

Har du blå eller bruna ögon?

Jag gjorde den nya ”innegrejen” helt nyligen när jag sade upp bekantskapen med en person; Jag tog bort denne som vän på Facebook. Någon annan kontakt än just där hade vi inte, så man kan ju egentligen fråga sig hur mycket ”vän” man då är?

Anledningen till mitt agerande var min väns syn på andra människor. Vännen hejjade glatt på Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder när han, ånyo, sågade den svenska invandrarpolitiken. Vännens kommentar vill jag minnas löd något i stil med ”Det är rätt! Ut med skiten bara!”, där ”skiten” skulle vara nysvenskar.

Vidare uppstod en diskussion i en av vännens statusuppdateringar. Jag själv blev inte inblandad förrän långt efter, men jag kunde ändå inte låta bli att få en bitter avsmak och avog inställning till min vän när jag läste diskussionen. Kort och gott löd resonemanget att kriminella borde skjutas. Kriminella har ingen rätt till liv, och vännen skulle gärna ombesörja detta om en bössa tillhandahölls.

Någon ifrågasatte vem som ska bedöma vilken kriminell som skall skjutas och inte, och menade på att det förekommer tvivelaktiga fall och att det även faktiskt finns oskyldigt dömda bakom galler. Det händer ju tyvärr! Nä, då skulle man bara skjuta de som man till 500% visste var skyldiga. Ja, för om man bara är 67% säker på om någon är skyldig så dömer man dessa till fängelse…?

När jag gav mig in i diskussionen var jag inte särskilt vänlig i orden, utan sågade min vän och dennes resonemang strax under fotknölarna. I mångt och mycket ansåg jag att min väns resonemang härstammade från ett land i centralvästra Europa som hade problem under 1930-40- talet. Tyskland.

”Invandrare. Oliktänkande. Kriminella. Folk som jag allmänt ogillar. Dessa ska skjutas, och jag utser mig själv till domare, jury och bödel!”

Känns resonemanget igen?

Det som var ännu mer underbart ignorant av min vän, var hennes faktakälla: Aftonbladet! En slumpmässig artikel om invandring eller kriminalitet var den fakta vännen behövde för att kunna fälla sin dom. Att själv granska olika källor, och bilda sig en egen uppfattning?

”Jag läste det på Internet – då måste det vara sant”…

Det dröjde inte länge förrän jag, även denna gång på Facebook, ser någon beklaga sig över någon som inte är svensk.

Vad är det för fel på att vara osvensk!? Vad definierar en urtypisk svensk? Träskor (eller trätofflor, som de kallas i Skåne)? Dalahäst? Surströmmingsälskande?

Detta har gnagt i mig någon vecka nu, och jag kan liksom inte släppa faktumet att folk som jag tydligen har, mer eller mindre, nära inpå livet är så fruktansvärt främlingsfientliga.

Idag hände det igen – jag såg något på Facebook. En vän, som arbetar som lärare, delade en film. Jag såg filmen i min mobiltelefon och blev helt förstummad!

Första tanken som slog mig var: När är filmen ifrån? Hur radikal måste inte denna lärare ha ansetts vara?

Märk väl också att barnen i de olika grupperna får väldigt olika kognitiva resultat i ett specifikt test. Barnen som för dagen tillhör de ”bättre och starkare” presterar bättre.

Är det så att termen ”bemöt andra såsom du själv önskar bli bemött” har blivit en urtvättad och blaskig klyscha man gärna slänger runt sig för att verka vara vänligt inställd till andra människor? Är ”människovärde” och ”respekt” ord som endast används av organisationer med ett 90-konto?

Jag avslutar detta inlägg med samma ord som jag avslutade inlägget på min väns statusuppdatering:

En människas liv kan inte värderas. En människas liv borde inte dömas utifrån EN handling. En människa som inte förstår innebörden av att höra bägge sidor av en historia borde åtminstone lära sig innebörden av att tala är silver…