Hälsosam leksak för alla barn!

Här har vi något hälsosamt, sunt och något för alla barn! Detta borde väl vara en självklarhet under granen i år?

Knogjärn BR Leksaker

Knogjärn

Mjukt knogjärn i skumgummi med skumgummispetsar.
Perfekt för låtsasslagsmål! Detta mjuka knogjärn i skumgummi har långa skumspetsar för extra räckvidd.
Ålder: 8+

 

Text och bild är hämtad från BR Leksakers hemsida.

Jag vet inte vad som gör mig MEST pissed off i det hela? Det faktum att BR Leksaker ens erbjuder en sådan vara över huvud taget, eller det faktum att det ANTAGLIGEN finns föräldrar som köper skiten! Hade inte de sistnämnda funnits hade varan betraktats som ointressant, och man hade inte marknadsfört den.

Det har på sistone varit en hel del prat om vilka värderingar vi vuxna ger barn, bland annat när en pappa kallar mamma för ”jävla fitta” framför sin son eller hur 9-åringar går runt och kallar varandra för ”jävla hora”. Det här är ytterligare en signal vuxenvärlden sänder till barnen. Varför vill vi att våra barn ska ha ett knogjärn med spikar på? Varför vill vi att de, från åldern 8+, ska lära sig att slå på andra barn?

BR Leksaker
Klicka för större bild

 

Högst upp till höger på BR Leksakers hemsida såg jag länken ”Ansvar”, då blev jag ännu mer pissed off! Här finns länkar såsom ”Roliga och lärorika leksaker” och ”Etik när leksakerna tillverkas”. Här finns också länken ”Säkra leksaker”. Hmm.. Jo, det känns ju som de hänger ihop med ett spikförsett knogjärn! Det är lärorikt, etiskt och fullt säkert!

Det här var nog en av de dummaste grejorna det här året! Det är med lätthet en bubblare på top 10-listan!

Vad får barnen för kvinnosyn?

Angående Malin Roos’ krönika på Expressen.se;

Det blir lite ordväxling med människor på Twitter, och spontant känner jag att det här kommer gå åt skogen om jag ska sammanfatta det på <140 tecken. Det är bäddat för missförstånd och bäddat för feltolkningar.

Därför tar jag saken hit, och kommer med min åsikt:

Som jag sade till Anna Lejestrand på Twitter; Det här är ingen genusfråga. Sunt bondförnuft kan tillämpas. På det sättet, som Malin Roos beskriver pappan på planet, ska inte någon människa behandla någon annan människa.

Är det mer eller mindre illa att det är en man som säger det till sin fru, inför ögonen på sitt barn? Jag vet inte.

Det är dock förbannat illa att det hela sker ombord på ett flygplan utan att n å g o n öppnar käften!

Jag har tidigare på bloggen svarat på en av Frida Boisens krönikor. Jag citerar ett stycke:

Egna barn och andras ungar

Är det så det är? Jag som inte har egna barn har därför inget ansvar för andras? Jag behöver inte föregå med ett gott exempel? Jag behöver inte visa andras barn vad det innebär att vara en ”god medborgare” – att vara god. Punkt.

Barn har nog aldrig gjort, och kommer nog aldrig att göra, som man säger. Däremot är de fantastiska på att kopiera och göra som man gör. Kort sagt – går du runt och beter dig som ett arsel mot andra är sannolikheten stor att barnen i din omgivning också kommer bete sig som ett arsel!

Att barnet från flygplanet antagligen har ett helvete hemma kan nog vem som helst räkna ut. Genom att INGEN annan vuxen signalerar att beteendet från pappan inte är okej, så visar också vuxenvärlden att det är okej – det är så det ska vara.

Så, återigen – det här är ingen genusfråga. Det här är en vuxengrej!

Avslutningsvis kan jag berätta att en liknande grej har hänt mig: Jag satt på en inrikesflight från Stockholm till Luleå när en berusad och högljudd mamma började örfila sina barn. Där klev jag in – för barnets skull! Det borde vilken annan, normalt funtad, vuxen som helst göra.

En lördag i Kristianstad

Chrilles placeDet här är egentligen ett test-inlägg!

Jag har suttit och hamrat WordPress-sajter hela dagen. Fick ett fint tips om en plugin som autopostar till Facebook, och som även kan hantera bilderna som hänger med som ”featured images”.

Vi hade i övrigt en liten utflykt planerad (improviserad/ihopkastad) till Västra Götaland idag, som dock akut blev inställd. Vi får se när denna lilla resa kan bli av istället.

Nu är maten ihopkastad, och det får bli ett avsnitt av Grey’s Anatomy. …och kanske lite Xbox-spelande efteråt? We’ll see!

Slappesöndag!

Det är härligt att få lägga sjunka ner i soffan och lägga upp fötterna på bordet och bara .. bara!

I och för sig har jag inte gjort så mycket annat under veckan. Det hela började, nog, i söndags – alltså exakt en vecka sedan. Jag tog tåget ner till Lund och träffade bästaste Micke. Vi gick på café, snackade skit och tog sedan en promenad runt i Lund.

Efter Lund kliver jag på tåget och åker ner till Emporia, där Becca jobbade för dagen. Slutar med att jag går runt på Emporia ett tag och surrar i telefon med Mr. MO. Lägger hela projekt Emporia på is och bestämmer mig för att åka hem. Väl hemma hämtar jag hunden, kameran och drar ner till Tivoliparken. Promenerar runt i en timme, eller nåt(?), fotograferar och myser med vovven.

Vaknar sedan på måndag morgon, och ska till jobbet som vanligt. Sätter ner fötterna från sängen och ställer mig upp – och faller ihop på soffan som står bredvid sängen! Jag har så jävulens ont att jag inte fixar att stå! Ringer jobbet. Ringer läkaren. Får en tid några timmar senare.

Projekt Ta-sig-till-läkaren, som fö. är en av mina favvo-hatsysslor samtidigt som det är ett av mina favvo-hatställen i Kristianstad, visar sig vara ganska krävande. Föreställ dig en anka. Den vaggar fram längs gatan. Putar med rumpan. Den har skitit på sig, så den går rätt bredbent. Där har du bilden av mig – vaggandes från parkeringen in till väntrummet!

PlantarFasciaDoktorn, som faktiskt visar sig vara en rätt vettig människa (I KNOW! När hörde NÅGON mig yttra de orden om en läkare sist?), undersöker mig, vrider, vänder, bryter, töjer, drar och trycker. Hon kommer fram till något så exotiskt som plantarfasciepati. Läkarjargong för ”fucked up”!

Plantar fascia är senan som går under foten. -Epati är ett annat sätt att säga att den är inflammerad och gör ’effing ont. Trots att det, tydligen, inte är helt 100-gunnar-korrekt så likställer man ofta diagnosen med hälsporre. MEN – det är inte bara plantarfasciepati som jag fått en släng av. Eftersom jag haft detta i ~1,5 år, om inte mer, har min kropp vant sig vid en kronisk smärta, och i ett försök att undkomma smärtan snedbelastar jag därför benen. Omedvetet, förstås. Detta i sin tur har lett till att ungefär varenda muskel från tånaglarna upp till bälteshöjd är inflammerade.

Lösning? Kortison-injektioner! En i vardera höft. Sedan kunde jag, faktiskt, både stå och gå utan Kalle Anka-imitation.

Det fina som gjorde att smärtan släppte direkt – Xylokain (lokalbedövning). När denna släppte – då var det värre än innan! SATAN vad jag har haft ont i veckan!

Måndag-onsdag spenderade jag ömsom sittande/liggande, alternativt vridandes och slingrandes. Oavsett vad, eller hur, jag gjorde – hade jag ont! Torsdag och fredag började bli bättre, men jag fick förbaske mig inte sova! Naturligtvis, när jag lägger mig ner och slappnar av – då tycker benen det är en skitbra idé att ligga och krampa och hålla mig vaken istället.

Åter då till saken, som jag började med; Det är rätt skönt att få sjunka ner i soffan, lägga upp fötterna på bordet, och bara … bara! För idag lyckades vi (jag!) faktiskt ta en längre promenad med hunden, som var överlycklig, utan att ha så galet ont! Dock var ju energin inte på topp direkt – därav den sköna känslan att nu få chilla.

Becca har gått in i någon hantverks-dvala och virkar/stickar som en besatt! Hon är så tokgullig! 😀

Är man hora vid 9 års ålder?

Jag brukar snubbla över Frida Boisens krönikor på expressen.se. Så även denna morgon.

Frida skriver bl.a. om livet, funktionen, som mamma. Vad som händer hennes dotter dagligen i skolan.

Idag läste jag den här krökikan.

Vad har gått fel, och var, när vi som vuxna tycker det är okej att förminska andra vuxna på detta förnedrande sätt som Frida beskriver med damen i baren? Att det finns människor som är direkt olämpliga som förälder kan inte vara en nyhet för någon! Men, inser man verkligen inte som vuxen att det finns ett kollektivt ansvar för barn?

Egna barn och andras ungar

Är det så det är? Jag som inte har egna barn har därför inget ansvar för andras? Jag behöver inte föregå med ett gott exempel? Jag behöver inte visa andras barn vad det innebär att vara en ”god medborgare” – att vara god. Punkt.

Barn har nog aldrig gjort, och kommer nog aldrig att göra, som man säger. Däremot är de fantastiska på att kopiera och göra som man gör. Kort sagt – går du runt och beter dig som ett arsel mot andra är sannolikheten stor att barnen i din omgivning också kommer bete sig som ett arsel!

Har du tappat hoppet om dig själv – fine! Ge dock inte upp hoppet om barnen!

Låt barn vara barn!

Miles’ dag

Skrev för ett tag sedan om femårige Miles som skulle få bli Batkid för en dag.

Igår så var det då äntligen dags! På Expressen kan man läsa en artikel om hur det gick.

 Det är underbart! Underbart fantastiskt att man gör något sådant för en annan människa! #FatihInHumanityRestored lite smått.